I kvarteren kring Stortorget har svensk politisk statsmakt en lång historia. Här har upplopp, bråk och debatter utspelat sig genom århundraden. Oenigheter har tvingat fram förhandlingar mellan kungens centralmakt och starka lokala intressenter. En praktik som blir till ett system och så småningom leder fram till den form av demokrati som vi tar för given i dag och som manifesteras i den byggnad vi kallar riksdagshus: Sveriges parlament.
Att agera och regera
—Att ha makt handlar alltid om att agera, samarbeta och vara i konflikt med andra, säger Mats Hallenberg.
Vi träffas på ett fik i ett för Gamla stan så typiska medeltidahus vid Stortorget. Det är lätt att föreställa sig att lokalen en gång har använts vid viktiga möten av hitresta representanter från bondeståndet. Möten då de samlades för att enas i ett ämne innan de gick vidare till förhandling med kungen vid någon av de riksdagar som hölls för 400-500 år sedan.
Mats Hallenberg ska försöka ge mig en pusselbit till hur Sverige har utvecklats till det land det är idag genom att berätta om den forskning som han och historikerkollegan Johan Holm håller på att avsluta genom att publicera boken: ”Man ur huse. Hur krig, upplopp och förhandlingar påverkade svensk statsbildning under tidigmodern tid.”
—Det som intresserar oss är hur makthavare i Sverige i äldre tider har förhållit sig till det stora folkflertalet, bönderna, förklarar han.
Den moderna staten föds ur krig
Under 1500- och 1600-talet växer Sverige i snabb takt. Det är en tid då embryot till den moderna staten formas. Makt centraliseras och system för hur landet ska styras börjar ta form. Men makten är instabil och ofta ifrågasatt. Uppror och krig håller härskare sysselsatta i hela Europa.
En faktor för utvecklingen i Sverige är de många bondeuppror och resningar inom riket som centralmakten var tvungen att lösa. Det blir också starten för allmogens, det vanliga folkets, väg till politiskt medbestämmande. Men det var inte alla som fick vara med och göra politik.
—Det som sker i Sverige med vasakungarna är att Gustav Vasa bygger en organisation för att bekriga bondeuppror. Den använder sedan hans söner för att anfalla Danmark, Norge, Ryssland och Polen. Och på det viset fortsätter det.
Sverige en aggressiv makt
Under den period som Mats Hallenberg och Johan Holm har studerat startar länderna i Europa krig i större skala än tidigare. Ur ett europeiskt perspektiv är Sverige en expansiv och aggressiv makt. I en våldsam omgivning tillhör Sverige de mest våldsamma.
Konflikter, uppror och krig kostar och för att säkra pengar måste folket beskattas. Skatt ska drivas in, redovisas och fördelas och för det krävs en statlig administration.
Kungen hade intresse av att skapa ett effektivare krigsmaskineri så han snabbt kan sätta samman en armé för att ta ut i strid.
I Sverige var skattebönder fria män som ägde sin egen mark och de var väl organiserade lokalt. De träffades på tinget för att skipa rätt och förhandla men också för att ställa upp med vapen. Den svenska adeln hade ingen kontroll över bondemilisen. [MH1]
Kungen måste övertyga bönder
När den svenska kungen vill kontrollera sin krigsmakt måste han skicka sändebud till tingsplatser i hela landet och prata direkt med bönderna för att få dem att ställa upp med proviant, vapen och manskap.
— Det handlar dels om maktutövning från staten. Men det handlar också om motmakt. Om bönderna ska gå med på att släppa till soldater för att gå ut i krig och betala skatt för att försörja soldaterna. Då måste de också ha något utbyte - löften om sänkt skatt eller liknande.
Under medeltiden var det framförallt kungen, adeln och kyrkan som hade politiska rättigheter. Under 1500-talet breddas de till att gälla de jordägande bönderna och även borgarna i städerna. Allt på grund av trycket av de olika krigen.
— Rättigheterna kommer inte av att kungen ömmar för bönderna. Det är ett resultat av böndernas kamp.
I förlängningen leder dessa förhandlingar till att bönderna får representation i riksdagen.
— Det är unikt i ett europeiskt sammanhang vid denna tid. I Europa består parlamenten av adelsmän och borgare. Men i Sverige finns även bönderna representerade.
Men rättigheterna gällde bara vissa i lokalsamhället. De som tvingades åka till fronten och slåss måste använda våld och hot för att göra sig hörda.
Vad händer i början av 1600-talet?
— Sverige hade många resningar fram till Dackefejden 1543 och så en sista serie av uppror i Finland på 1590-talet, Klubbekriget. Efter det följer inga större bondeuppror mer.
Sverige, ett land som var extremt militariserat, där de rika bönderna fick betala höga skatter och övriga delar av lokalsamhället fick åka för att dö på slagfält i Tyskland eller Polen: Hur kommer det sig att det inte blev fler stora uppror?
Johan Holm har studerat ett dussintal mindre bråk och uppror i början av 1600-talet. Vilka var med i dem? och Hur det gick det för dem? Han har upptäckt att bondeeliterna och lokalsamhällets fattiga använde sig av olika strategier.
Rika bönder var politiskt myndiga och deltog inte i uppror. De förde fram sina protester via tingen eller via riksdagen. De marginaliserade, soldater, torpare, drängar och vanliga arbetare, de deltog i upproren. De hade inget annat sätt att protestera på.
Staten gick hårt fram mot upprorsmakarna och avrättade dem konsekvent. I enstaka fall förekommer bråk där rika bönder deltar. I dessa fall hade statsmakten en helt annan hållning.
—Då handlar det inte om att avrätta. Då skickas någon ner till folket för att säga: ”Ja, jag förstår att ni har det svårt. Skicka era protester så ska vi se till att ni får betala mindre skatt nästa år” eller något liknande.
Dackefejden var fortfarande levande efter 100 år. Rika bönder som aldrig, eller sällan, gjorde uppror kunde hänvisa till fejden som förtäckta hot mot staten.
Kung och riksråd talar ofta om sin oro för en ny Dackefejd. Stora bonderesningar ville de förhindra - då var de villiga att förhandla - men när drängar och fattiga soldater gjorde uppror mötte staten protesterna med våld.
Vart leder det här till?
— De svenska bönderna blev en stark politisk kraft. I viss mån redan under 1600-talet. De blev ännu starkare under 1700-talet. Och ännu starkare i slutet av 1800-talet. Bönderna, hemmansägarna, är ursprunget till den svenska högern. De är den ledande politiska kraften under slutet av 1800-talet. Lantmannapartiet som man kallade sig då.
Vad är viktigt i era resultat
— Förhandlingskulturen i den svenska staten är känd sedan tidigare. Det som är nytt och kontroversiellt är att vi hävdar att det är krigen som drev fram den.
— Det andra som jag hoppas är kontroversiellt är att vi betonar de vidgade klasskillnaderna i bondesamhället: Att inkludering av vissa bönder innebar en exkludering av andra, politiskt.
Faktaruta:
Bokens titel: Man ur huse. Hur krig, upplopp och förhandlingar påverkade svensk statsbildning under tidigmodern tid.
Av Mats Hallenberg och Johan Holm, förlag: Nordic Academic Press, 2016.
Mats Hallenberg är docent i historia vid Historiska institutionen på Stockholms universitet. Han forskar om svensk statsbildning under äldre tid men också om privatiseringar och det allmänna bästa från 1700-tal till 1900-tal. Han är huvudansvarig lärare för grundkursen Historia 1, 30 hp.
Läs mer om Mats forskning på hans forskarpresentation här.